Det är en sådan där ovanligt kall höstdag. Det kommer rök ur munnen när jag andas. Löven på träden har fallit till marken och det prasslar när man går. Jag går i takt till musiken, ångrar mig över mitt klädval. En tunn jacka från i våras, ett par vanliga jeans och mina oxblodsröda converse. Drar upp kragen på jackan så högt upp som möjligt och drar ärmarna över fingrarna så gott det går. Jag går fortare genom stadens gator.

Jag öppnar dörren till mitt favoritcafé på Storgatan. Värmen slår mot mig och jag möts av ett stort leende. Jag slänger snabbt av mig jackan på klädhängaren och går mot vårt vanliga lilla bord i hörnet av lokalen. Pussar honom snabbt på hans mjuka varma läppar. Sätter mig ner på trästolen och vinkar till servitrisen att hon ska komma.

”En kopp varm choklad med vispgrädde och en croissant, tack.”

Jag tittar honom rakt i hans djupa mörkbruna ögon. Känner lycka över att ha en så fin människa i mitt liv. Han tar mina frusna händer i sina och möter min blick. Vi kysser varandra. Vi behöver inte säga något, vi vet ändå. Stunden avbryts av att servitrisen kommer och skjuter ett fat mellan oss. Jag blir röd om kinderna och ler generat mot henne.

Det hörs ett frasande ljud när jag tar en tugga på croissanten. Jag tar en klunk av den rykande varma chokladen. Jag hör hur han fnissar. Han för sin hand mot min mun och torkar bort vispgrädde runt munnen på mig. Vi brister båda ut i skratt och glädjen inom mig är så stor att jag knappt kan sluta.

text: jag

 bildkälla: weheartit